Då är vi nu äntligen här. Mitt saknade Tokyo. Vad jag har behövt dig. Du läker min själ. Men det är ganska tomt, här mitt i all det kaos och vimmel som är Tokyo. Jag älskar det, verkligen. Och jag har så roligt här med Kajsa och Emma. Jag trivs verkligen och tillsammans håller vi på att skapa en plats vi kan kalla hem och det blir hur fint som helst. Jag skrattar mycket, ler. Men jag saknar något. Var är du?
Nytt år, nytt liv, nya chanser. En blank kanvas att göra vad jag vill med. En chans att göra, att uppleva, allt jag inte kunde få förra gången. Men jag saknar dig, jag saknar dig så.
Vad ska jag ta mig till utan dig? Bäst att jag kanske vänjer mig? Även om du inte är här nu, så har du aldrig egentligen varit det. Inte för mig, inte så. Aldrig. Men om det inte är du, då vet jag inte. Då vet jag faktiskt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar