4 nov. 2009

Jag vet inte men jag känner mig ganska ensam just nu. Jag har verkligen inte känt så på flera veckor nu - jag vet inte vad som är fel. Ingenting är egentligen fel, men ingenting känns riktigt rätt.

Tog ledigt från skolan idag. Mest för att jag skulle kunna sitta och skriva/förbereda mig inför mock-intervjun jag ska ha med Abo-sensei snart. Denna veckan egentligen men jag tror jag får skjuta upp den. För sådan är jag; undanflykternas drottning.

Jag kommer ingenstans.

Tror jag behöver choklad. Egentligen tror jag det är något annat jag behöver. Men så länge jag lyckas övertyga mig själv att det är choklad som är svaret, då kan jag hålla mig flytande. Fast egentligen ska jag inte äta choklad nu när jag har börjat träna.


Usch, det är ingen fara egentligen. Saker går bra! Jag har bara en nerekväll antar jag :/ det blir bättre! Brukar det bli. Man kan inte alltid gå och vara glad :)

______________________________





The dawn is breaking
A light shining through
You're barely waking
And I'm tangled up in you

I'm open, you're closed
Where I follow, you'll go
I worry I won't see your face
Light up again

Even the best fall down sometimes
Even the wrong words seem to rhyme
Out of the doubt that fills my mind
I somehow find
You and I collide

I'm quiet you know
You make a first impression
I've found I'm scared to know I'm always on your mind

Even the best fall down sometimes
Even the stars refuse to shine
Out of the back you fall in time
I somehow find
You and I collide

Don't stop here
I lost my place
I'm close behind

Even the best fall down sometimes
Even the wrong words seem to rhyme
Out of the doubt that fills your mind
You finally find
You and I collide

You finally find
You and I collide
You finally find
You and I collide

Inga kommentarer: